Undrar vad det är som gör att det är ok enligt en del av vara både störtsur, otrevlig och tvär när man sitter i en reception i sjukvården?
Häromdagen var jag på provtagning på det stora sjukhuset på den stora provtagningscentralen. Nummerlapp vid entrén fram till kassan. Jag förbereder mig med legitimationen i högsta hugg och remisserna framme. När det blev min tur satt där en sur tjej " har du leg och remiss" säger hon utan att ens titta upp. Där står jag med bägge sakerna framsträckta. "Varsågod" säger jag, "Jaha" säger hon. Tar mitt leg och säger att du kan sitta ner och vänta. "Men jag vill ha mitt leg tillbaka" säger jag "Jaså" svarar hon då och lämnar tillbaka det utan att ha sett på mig en enda gång. Så mycket för id-koll!
Sitter ner i väntrummet, vi är några stycken som väntar och det kommer några till, men inget händer. Jaja klockan är 09.30 det är ju frukostdags och alla verkar vara där samtidigt!
Klockan närmar sig 10 och då rasslar det till sex nummer trycks fram samtidigt på displayen som endast rymmer tre nummer samtidigt. Mitt nummer har rusat förbi utan att jag hann se till vilket bås jag skulle! Går fram till receptionen och frågar om dom kan hjälpa mig. Och då träffar jag på en riktigt sur kärring "Tror du att jag inte har annat för mig än att hålla reda på vilket nummer som skall vart,va!!!!" säger hon i en riktigt otrevlig ton. "Ojdå säger jag här var det någon som var på fel plats, jag trodde du skulle hjälpa oss som var här" " Nä det är verkligen inte min sak, du får hålla reda på vart du skall själv" " Då tycker jag att du skall byta karriär säger jag och går" Och ni som känner mig vet att jag kan vara rätt så skarp i tonen när jag vill och det var den sista kommentaren. Men jag var väldigt snopen ändå.
Hursomhelst så blir jag uppropad så småningom och hon som skulle ta proverna var inte mycket gladare. "Ta av dig jackan och sitt ner" säger hon utan att ens titta upp. "Namn och personnummer" tittar fortfarande inte upp. Då sträcker jag fram handen och säger "Hej jag heter........" Då var det hennes tur att bli snopen.
Jag försöker småprata lite, men det går inte! Innan jag går så sätter jag mig ner igen och berättar för henne min upplevelse om besöket och hon ser ut som en fågelholk och svarar "vad vill du att jag skall göra åt det?".
Mitt svar blir naturligtvis "Ta upp det med dina arbetskamrater och framför allt med din chef".
Arma sjukvården här behövs träning i kundbemötande och en helt annan inställning till sitt arbete. Här finns mycket att göra.
Jippie!! Precis det bemötande man behöver när man har huvudet fullt med livsviktiga spörsmål. Vår erfarenhet av personalen inom barnsjukvården är mycket bättre än det du beskriver här, men på det ena av de två sjukhus vi har erfarenhet av så reflekterade vi över om inte de som arbetade på dagvård helt enkelt var de personer som av en eller annan anledning saknade förmåga att arbeta på t. ex. onkologavdelning där inneliggande patienter bokstavligt talat var beroende av personalens initiativförmåga. Utöver det verkar det på sina håll brista i klarhet rörande ansvarsfördelning och annan grundläggande arbetsorganisation. Det är definitivt en lång väg att gå till att bli en lärande organisation. Elementärt kundbemötande är ett nödvändigt första steg. Hoppas verkligen att det här är en bottennivå och att det blir bättre framöver. Ta väl vara på dig!
SvaraRadera