Patientcentrerad vård

Smaka på orden: Patientcentrerad vård.

 

Det verkar vara det här som är den nyaste trenden inom vården. Just Patiencentrerad vård, det finns hela avdelningar och institut som sysslar med att just få till detta. Visst är det tragiskt! Vad skall vården vara om inte just det.

 

Men så är det inte. Inte på något endaste sätt är vården tillrättalagd för patienterna.

 

Det vet jag efter ett helt arbetsliv där och nu det senaste året även som patient.

 

• All planering i vården utgår från personalens behov. Och det gäller både lokaler och tillgänglighet.
 
• All dimensionering av hur mycket vård som skall finnas tillgänglig utgår från politiska beslut.
 
• All utforming av hur vården skall bemöta patienterna görs enbart av personalen.
 
• Konferenser som handlar om just Patientcentrerad vård görs utan att en enda patient kommer till tals!!!

 

Undra när vården skall inse att man verkar i en servicesektor?

 

 

Tänk om det alltid skulle svara en person i telefon när man ringer till vården!

Tänk om alla hade telefontid hela dagen!

Tänk om vårdens storlek skulle dimensioneras efter det verkliga behovet!

Tänk om alla gamla som behövde och ville skulle få plats på äldreboende (oj så många lediga lägenheter det skulle bli)

Tänk om alla som jobbar i vården skulle vara intresserade av sitt jobb!

Tänk om
Tänk om
Tänk om

Just det, vi behöver börja tänka om.



I väntans tider....... eller tre steg fram och ett tillbaks...

Inget är som att gå och vänta? Eller? Nu är det lite mer än två veckor sen jag gjorde undersökningen för att se om tumören har hållit sig borta och än har jag inte fått något svar!
Det var en stor artikel i på förstasidan i Göteborgs-Posten i fredags om att kön för cancerbesked växer ! Med all största sannolikhet så finns min undersökning i den kön. Inte bra. Det är oroligt att gå och vänta det värsta är att inget kan jag göra åt det själv. Att inte ha kontrollen. Den som jag så gärna vill ha.

Nu har jag jobbat heltid i nästan två månader och det har gått sådär. Det är mest armen som bråkar och när jag kommer hem från jobbet har jag så ont och är helt slut så att någon träning orkar jag inte. Så nu är jag halvtids sjukskriven igen för att orka träna. Det känns bra, så idag skall jag iväg till sjukgymnasten för ett nytt träningsprogram.

Nu har jag varit på sjukhuset igen!

Och det var till första efterkontrollen.

Det känns bra att säga, första efterkontrollen. Att smaka på orden. Första efterkontrollen. Nu hoppas jag att det bara blir efterkontroller och inget mer. Så om fyra och ett halvt år blir jag friskförklarad. Det är inte längre fem år utan bara fyra och ett halvt år kvar.

Nu har det gått sex månader och lite till sen jag blev opererad. Tänk vad tiden går fort. Eller tiden har stått stilla i något konstig vakuum under den här tiden. Det är väldigt svårt att förklara. Allt bara flyter ihop jag har inga stora hållpunkter, jo såklart sjukdomsbesked, skadan på röntgen och operation. Men resten bara flyter ihop i en dimma.

Nu finns tiden igen. En konstig känsla. Nu finns tiden igen.

Men den gör det, tiden alltså finns igen. Jag kan börja se framåt och planera.

Vad gjorde jag då på sjukhuset. Jo det var en datortomografi på röntgen för att se om det har tillkommit något på njuren eller i buken. Men oj vad jag har varit stressad inför den här undersökningen under veckan. Alla känslor från i våras kom rusande tillbaka. Och trots mina försök att prata rationellt med mig själv så snurrade tankarna mest hela tiden. Har den vuxit igen, fanns det några celler kvar? Har dom sprdit sig? Vad gör jag då? Det är svårt att stoppa tankarna när dom kommer. Så jag lät dom komma och bara virvla omkring som dom ville, helt ostrukturerat. Det var helt utmattande men jag har bara kunnat sova i kanske en timma åt gången eller så har jag vaknat efter tio minuter igen. Precis som i våras så var det bästa sättet att på natten lyssna på musik och koncentrera mig på den. Samma musikslinga har jag spelat om och om igen. Det är ungefär tio låtar varav en i fyra olika versioner. Då fick jag äntligen sova.

Så nu väntar jag bara på brev från doktorn på Urologen på det stora sjukhuset att allt är bra och nästa kontroll blir om ett år.