Inget är som att gå och vänta? Eller? Nu är det lite mer än två veckor sen jag gjorde undersökningen för att se om tumören har hållit sig borta och än har jag inte fått något svar!
Det var en stor artikel i på förstasidan i Göteborgs-Posten i fredags om att kön för cancerbesked växer ! Med all största sannolikhet så finns min undersökning i den kön. Inte bra. Det är oroligt att gå och vänta det värsta är att inget kan jag göra åt det själv. Att inte ha kontrollen. Den som jag så gärna vill ha.
Nu har jag jobbat heltid i nästan två månader och det har gått sådär. Det är mest armen som bråkar och när jag kommer hem från jobbet har jag så ont och är helt slut så att någon träning orkar jag inte. Så nu är jag halvtids sjukskriven igen för att orka träna. Det känns bra, så idag skall jag iväg till sjukgymnasten för ett nytt träningsprogram.
