Och det var till första efterkontrollen.
Det känns bra att säga, första efterkontrollen. Att smaka på orden. Första efterkontrollen. Nu hoppas jag att det bara blir efterkontroller och inget mer. Så om fyra och ett halvt år blir jag friskförklarad. Det är inte längre fem år utan bara fyra och ett halvt år kvar.
Nu har det gått sex månader och lite till sen jag blev opererad. Tänk vad tiden går fort. Eller tiden har stått stilla i något konstig vakuum under den här tiden. Det är väldigt svårt att förklara. Allt bara flyter ihop jag har inga stora hållpunkter, jo såklart sjukdomsbesked, skadan på röntgen och operation. Men resten bara flyter ihop i en dimma.
Nu finns tiden igen. En konstig känsla. Nu finns tiden igen.
Men den gör det, tiden alltså finns igen. Jag kan börja se framåt och planera.
Vad gjorde jag då på sjukhuset. Jo det var en datortomografi på röntgen för att se om det har tillkommit något på njuren eller i buken. Men oj vad jag har varit stressad inför den här undersökningen under veckan. Alla känslor från i våras kom rusande tillbaka. Och trots mina försök att prata rationellt med mig själv så snurrade tankarna mest hela tiden. Har den vuxit igen, fanns det några celler kvar? Har dom sprdit sig? Vad gör jag då? Det är svårt att stoppa tankarna när dom kommer. Så jag lät dom komma och bara virvla omkring som dom ville, helt ostrukturerat. Det var helt utmattande men jag har bara kunnat sova i kanske en timma åt gången eller så har jag vaknat efter tio minuter igen. Precis som i våras så var det bästa sättet att på natten lyssna på musik och koncentrera mig på den. Samma musikslinga har jag spelat om och om igen. Det är ungefär tio låtar varav en i fyra olika versioner. Då fick jag äntligen sova.
Så nu väntar jag bara på brev från doktorn på Urologen på det stora sjukhuset att allt är bra och nästa kontroll blir om ett år.
