Phu......

Så har jag då varit på återbesök hos njurdoktorn på det Stora Sjukhuset. 

I bilen på vägen dit så märkte jag hur ofokuserad och irriterad jag var på alla andra medtrafikanter. Både den ena och andra tyckte jag körde som riktiga idioter! Undra varför??

Och natten som gick blev en natt att kasta sig fram och till baka i sängen. Upp och, vända på kudden minst tusen gånger. Kolla tidningen på telefonen ofta och undra varför de aldrig uppdaterar nyheterna. Kolla på facebook minst hundra gånger och undra om inget händer där ute. Spela otaliga omgångar och Candy Crush och förlora alla! Börja läsa minst tre böcker utan framgång. Och all musik på alla radiokanaler var kass!! Och inte var jag sugen på en kopp te, nej jag var bara trött och ville sova. Och ont hade jag både på framsidan av magen längs såret och bak i ryggen. Huvudvärk har jag inte haft på länge, men nu fanns den där. Det onda i magen och ryggen kunde jag förklarar med att jag de senaste dagarna försökt att hålla igång "som vanlig" och där får jag nog backa lite. Och resten får jag nog tillskriva oron inför återbesöket på det Stora Sjukhuset.

Där träffade jag Dr Sven L, som jag träffat tidigare och som opererade mig. Vi gick igenom provsvaren, alla var bra utom blodvärdet som fortfarande var lågt. Och inte minst svaret från undersökningen av tumören! Den visade sig vara i tumörstadie 1 och det betyder att risken att den skall återkomma är väldigt liten! Gud så underbart. Nu blir det en massa kontroller av njurfunktionen och om ett par månader datortomografi av lungorna och buken så att inga nya tumörer eller metastaser tillkommit. Är allt bra då så blir det sen nya undersökningar om ett år och varje år därefter i fem år. Har det då inte tillkommit någon ny tumör så blir jag friskförklarad. Tyvärr är det inget annat jag kan göra för att eventuellt förhindra uppkomsten av nya tumörer. Jag kan bara hoppas. Och inte finns det några symptom jag kan vara uppmärksam på heller. Utan det blir bara de årliga kontrollerna som visar om det tillkommit något nytt.
Det känns verkligen som jag har vunnit högsta vinsten idag!

När jag väl var hemma igen så blev det inte så mycket firande jag bara slocknade på soffan, helt slut. Denna gången sov jag lugnt, inget hit och dit och vaknade först flera timmar senare! Härligt. 

Jag är dock fortfarande sjukskriven ett par veckor till och om jag inte känner mig piggare så tyckte doktor Sven att vi skulle förlänga den ett tag till. Vi får se. Idag skall jag bara glädja mig åt det här beskedet och i morgon blir det att förbereda sig på mötet med Försäkringskassan!

Äntligen hemma

Äntligen så har jag hämtat hem lilla Kissemisse som har varit inneliggande på djurlliniken i två dygn med dropp och diverse mediciner intravenöst på grund av en kraftig infektion. Hon är lite slö och försiktig men med ett kaxigt svart bandage med små dödskallar på på det ena frambenet där droppnålen satt. Lilla hjärtat.

Och äntligen är det dags för återbesök för mig i morgon på det Stora sjukhuset.

Man skall vara väldigt stark för att vara sjuk.....

så inleder jag brevet till Försäkringskassan med en begäran om överprövning av det beslutet som någon anonym tjänsteman fattat. Ja beslutet att jag är arbetslös och inte sjuk! Brevet blev långt och detaljerat, mycket längre och med fler bilagor än vad jag tänkt mig från början.
Men så jobbigt det har varit att skriva det, det har tagit mig två dagar. Med en massa pauser in i mellan. Jag blir både trött och ledsen av att behöva hålla på med det. Så inte har det blivit några stärkande och livgivande promenader i den fantastiska försommargrönskan.
Nu skickar jag in brevet och så har jag ett möte inbokat med Försäkringskassan nästa vecka. Sen får vi se.

Idag har jag varit hos veterinären med lilla Kissemisse. Hon var hängig hela kvällen i går och kräktes litegrann och sen så låg hon inne hela natten. Hon brukar vilja vara ute hela nätterna nu när det är så milt ute. Men hon bara låg och gnydde lite försiktigt. Inte ville hon vare sig äta eller dricka. Snuppan. Så det blev iväg till djurkliniken och där behöll dom henne. Det visade sig vara en infektion, så nu ligger hon med dropp och får antibiotika. Jag hoppas att hon får komma hem i morgon. Det är väldigt tomt och tyst utan den lilla katten.

Efter att ha lämnat lilla kissen så åkte Inga-Lena (min syster) och jag och handlade lite blommor så nu har vi planterat tre amplar med fantastiska mörkt lilablå Sufinia. Det blir fint när de växer till sig!

Nu blir det VM-final i hockey i kväll och i morgon blir en annan dag!

Flytta karameller.....

tänk vad ett så litet enkelt och meningslöst spel som att flytta karameller blir ett sätt att hålla allt möjligt borta. Jag pratar naturligtvis om det berömda Candy Crush! Det har blivit rena terapin att hålla på med det när orken inte har räckt till att läsa, se på tv, sitta upp, fokusera på ett samtal eller vad som helst. Det är inget som kräver något som helst av mig. Fasen bara att de där "liven" tar slut så fort! Men tack vare Er kära kamrater där ute som skickar mig nya "liv" så går det rätt så fint!! Och till er som eventuellt har fått en förfrågan från mig (och som egentligen inte vill ha några som helst förfrågningar) säger jag bara förlåt.Och även andra små spel som Wordfeud är skönt att spela. Det räcker med telefonen och jag kan svara när och var jag vill. Där har jag just nu en spelomgång med KE som är jättekul, vi är väl inne på 5 omgången tror jag!!


Jag har idag på morgonen också varit på provtagning inför återbesöket nästa vecka. Denna gången var jag på provtagning på Alingsås lasarett. Det gick snabbt, smidigt och så var de trevliga också! Precis som det skall vara! Stora Sjukhuset här har ni en hel del att lära!

Tankarna på återbesöket ger mig fjärilar i magen. Om de är bra eller dåliga vet jag inte, bara att jag känner mig nervös. Jag vill ju bara ha bra besked, nu har det varit nog med tristheter denna våren!

Och så skriver jag brev till Försäkringskassan om att jag vill att de överprövar sitt beslut om att se mig som arbetslös.  Tack Carina för bra råd.

Nu skall jag belöna mig själv med att gå ut och plocka en stor bukett med vitsippor i den härliga eftermiddagssolen!

Böj och tänj... och så samtal från Försäkringskassan....

Det var ju det här med att komma tillbaka fysiskt! Promenader är bra men måste kompletteras med något kul! Och lite trädgårdsarbete så här på våren är alltid givande. Men det går bara med några ogrässtrån åt gången sen så gör det ont, då kommer taggtråden rusande på insidan av buken. Men lite, lite åt gången. Att plantera blommor, härligt. Tack snälla Lena och Janne för alla härliga penséer, det blev flera fina krukor. Att räfsa på gräsmattan går också bara en liten stund åt gången, så vad göra?

Jo fram med kameran och föreviga alla vackra blommor. Här kommer några fina bilder från tomten.

När jag sitter här och som bäst håller på med bilderna så ringer min kontaktperson från Försäkringskassan. Hon ursäktar sig att det har dröjt med svar om varför de ser mig som arbetslös. Jo det har bestämts att om man är vid behovsanställd med eller utan eget företag så räknas man som arbetslös vid en sjukskrivning då man (helt naturligt) inte har några arbetspass inbokade. Det spelar ingen roll hur mycket man har tjänat eller har betalt i skatt eller kommer att tjäna eller betala i skatt framöver. Det enda som har betydelse är det som sker "just nu"! Så jag frågade om det är bättre att vara bedräglig gentemot arbetsgivarna och boka in sig på jobb trots att man vet att man inte kan! Det kunde hon inte svara på. Och svar på frågan vilka skattelättnader jag får eller kan göra visste hon inte heller. Och hur jag skall klara mig det kunde hon inte heller svara på!Så nu skall vi ha ett möte med en så kallad expert på försäkringsjuridik som får förklara det här för mig. För så här kan det ju bara inte vara! Man har alla skyldigheter men inga rättigheter!! Och klockan var ca 15 när hon ringde och då hade alla redan gått hem!!! Jag trodde de arbetade 8 timmar om dagen???
Är det någon här som är bra på försäkringsfrågor då är jag tacksam om du hör av dig till mig.

Jag gick en snabb promenad för att släppa ut lite ilska, men att gå fort var ingen hit. Eller så behöver jag göra det oftare?!

Hur är det med dig?

Hur är det med mig?

Ja det är den svåra frågan att svara på. Stundtals mår jag rätt bra och andra stunder inte alls så bra. Kroppen håller ju på att läka och bli starkare för varje dag. Det är mest den jäkla armen och axeln som spökar. Och nätterna är värst.

Så vad skall jag svara?

Hur är det med mig?

Jag blir ju så glad och upplyft när någon ringer eller kommer på besök. Så just då känns allt bra.

Men sen...

Så kommer själen i kapp och jag känner mig ganska blank, jag vet egentligen inte alls hur jag mår. Det finns ju så mycket att glädja sig egentligen.

Men....

Jag orkar inte alltid fokusera på det, att må bra och då kommer tankarna i kapp. Och tankarna är fullkomligt förlamande, de blockerar allt annat.

Är jag troligtvis frisk? Har jag 18 månader kvar att leva? Metastaser får jag det? Om jag blir riktigt sjuk, var vill jag vara då? Hur blir det?  Skall jag kanske börja och rensa i alla mina papper? Skall jag skriva mitt testamente? Ja, frågorna blir hur många som helst.

Jag vet också att jag vet mer efter återbesöket den 22 maj. Och hur mår jag efter det? Hur länge orkar omgivningen lyssna på mig? Eller vill jag prata? Ibland känns det som om jag inte vill men samtidigt så vill jag - prata alltså. Men inte hela tiden. Jag är ju fortfarande jag, men ändå inte.

Vilka förvirrade tankar, men det är så det är just nu. Men det blir säkert också bättre!

Naturen och Försäkringskassan

Idag är det en helt underbar vårdag 15 plusgrader i skuggan och fåglarna kvittrar för full hals! Det är läkande att vistas ute i naturen. det blir naturliga små promenader. Morgonkaffet dracks på förstutrappen och det mesta känns bra idag.

Ända till jag öppnade mailen och såg fram emot ett svar från Försäkringskassan på varför de anser att jag är arbetslös. Men se där fanns inget svar och det är en vecka sen jag skrev till min personliga handläggare. Jag frågade henne om hon kan förklara varför jag har alla skyldigheter som att betala full skatt och fulla sociala avgifter och har ett beslut på vilken SGI (sjukpenninggrundande inkomst) jag har. Men sen inte har samma rättigheter för att min anställningsform tydligtvis avviker från normen (normen är att vara anställd). Inget svar. Inte heller något svar på frågan om vem som har tagit detta beslutet utan att överhuvudtaget meddela mig. så det blev ett nytt långt mail med fler frågor. Och har jag inget hört i morgon så ringer jag.

Tänk att min kraft just nu går åt till att oroa mig för min ekonomi istället för att använda all min kraft till att bli fris så fort som möjligt så att jag orkar börjar jobba igen. Och då betala full skatt och betala alla sociala avgifter till bland annat Försäkringskassan. Märkligt namn egentligen Försäkringskassan för inte känns det just nu som om dom vill mitt allra bästa. En försäkring betalar man ju för att den skall hjälpa en när man behöver den!!

Blandade tankar....

Idag har varit en riktigt bra dag med solsken och uteaktiviteter. Det är upplyftande att kunna vara ute stora delar av dagen. Så det har varit lite ute och sen in och vila. Och nu så känns hela kroppen mör och sårig, det blev visst lite för mycket av det goda! Fasen också att man inte skall orka, jag vill ju!
Värst är det med den generella orken och sen så är det fortfarande smärtorna från höger arm och axel som är värst. Jag har bett om att få komma till ortopeden igen då detta aldrig verkar få över. Jag vill ju bara bli bra!
När orken tryter så känner jag att också orden tryter, jag vill bara gå och lägga mig och samla kraft.

Idag så har jag också läst en blogg som en kollega skriver om sin resa genom cancerland, hon har precis påbörjat behandling för bröstcancer. Läs gärna http://ewamaya.blogg.se/ . Tänk att innan jag själv nu blev sjuk så har jag förlorat mina två bästa väninnor till cancer. Anita och Kaiza ni finns alltid med mig. Cancer denna mångfacetterade sjukdom som tar så många liv och som berör så många i samhället. Varför drabbas så många? Har det alltid varit så? Eller har det blivit fler? Ja det är väl den stora frågan som så många forskare brottas med. Lika många frågor som man hittar svaren på så dyker väl nästa lager med frågor upp. Men idag så överlever ju fler är för bara 10 år sen. Det är riktigt trösterikt mitt i allt.

Nu när det blir vanliga vardagar igen så blir det väl att fortsätta kampen mot försäkringskassan och få dom att förstå att jag inte är arbetslös utan sjuk! Blir man inte förbannad utav bara tanken att man skall behöva använda så mycket energi på att övertyga myndigheterna istället för att koncentrera sig på att bli frisk och kunna återvända till arbetet så snart som möjligt. Hela tankesättet blir ju bakvänt!!