torsdag 7 mars 2013

Njurcancer

Ja så har jag då fått en sjukdom som ingen av oss vill ha eller tror vi kan drabbas av!

Så nu börjar min nya resa till att TILLFRISKNA, det är prio ett just nu. Men det är lättare sagt än gjort när jag i dagsläget inte riktigt vet hur sjuk jag är. Fortfarande så pågår utredning om tumören bara sitter i den ena njuren eller om det finns metastaser på andra ställen i kroppen. Jag utgår från att det finns det inte, det är det enda jag kan göra just nu.

Det enda jag vet är att det blir operation och förhoppningsvis så snart som möjligt de närmaste veckorna, jag vill bara ha bort tumören ur kroppen.

Vad vill jag då med att skriva här? Jo här vill jag skriva om mina betraktelser om vad jag möter i vården. Om människor och händelser. Jag som ägnat i stort sett hela min yrkesbana åt vården på olika sätt. Jag har på inget sätt pensionerat mig men är sjukskriven just nu och bara det är märkligt att vara sjukskriven en längre period.

Som många andra vittnat om så skall man vara stark för att vara sjuk. Mitt i den första kaotiska sjukskrivningsperioden med sjukhusvistelse, blödningar och allmänt kaos inne i huvudet så skulle då min SGI (sjukpenningsgrundande inkomst) fastställas. Jag har ju aldrig tidigare haft någon längre sammanhållen sjukskrivning och som egenföretagare som även frilansar som sjuksköterska var det inte lätt. Att ta fram hur många timmar jag jobbat var och hur mycket jag tjänat var och vad detta blir sammanlagt, pust! Men när det väl var gjort och inskickat så gick allt väldigt smidigt. Handläggaren från Försäkringskassan som beräknar och beslutar vilken nivå jag skulle ha ringde och så räknade vi tillsammans och hon frågade om jag kände mig nöjd så. Sen skickade hon beslutet vidare till nästa handläggare och 10 dagar senare så fanns pengarna på kontot. En eloge till  Försäkringskassan. Inte nog med det utan häromdagen blev jag uppringd av min personliga handläggare som sa att jag behövde inte alls fylla i alla papper jag skickade hit och dit. Jag hade gjort det en gång och det räckte. Så nu har jag både telefonnummer och mailadress till henne om jag har frågor eller behöver hjälp på något sätt. Så härligt att jag blivit av med en förutfattad mening, det är ju så här man vill att det skall fungera när en sjukdom slår till.

2 kommentarer:

  1. Men lilla gumman! Det var det värsta jag hört. När fick du reda på detta? Vad har hänt?
    Jag kommer att följa dig här på bloggen.
    Sköt om dig nu.
    Kram
    Susanne W

    SvaraRadera
  2. Vad kan man säga utom att önska dig allt gott och snabtt tillfrisknande. Vi tänker på dig. Kram
    /Curre E

    SvaraRadera