Yipppppiiiieeeeeeee!!!!!!!!!!!!!!!!! Undersökningen av lungorna visade på att där inte fanns några metastaser eller tumörer! Hurra vad glad jag är! Då slipper jag en massa mediciner och strålning och allt det där efter operationen. Gu så skönt, jag vet inte riktigt vilken tacksamhetsfot jag skall stå på. Allt känns med en gång så mycket lättare, blev inte solen helt plötsligt lite klarare?
Och idag så blev den sista stora undersökningen innan operationen gjord, skönt. Nu är det bara en massa olika blodprover kvar. Skall senare denna vecka kolla mitt blodvärde så att det inte har sjunkit för mycket då det nu ligger en massa blod i vävnaderna efter olyckan i fredags. Tänk vilken tur jag har som har Dr Henry E som ser efter mig, han är inte kirurgen som skall skära men han ser efter mina blodförtunnande mediciner som jag måste ära då jag tidigare haft blodproppar i både ben och lungor. Han är verkligen toppen ringer och frågar hur det går.
Har någon ringt från röntgen och frågat hur jag mår? Nä inte någon. Jag har sökt dom och till slut så kom jag fram till en person som sa " jag tar upp det med min kollega så hör han av sig" Vi får väl se vad som händer. Hoppas verkligen att dom självmant har skrivit en avvikelse, jag har i mitt tidigare liv som konsult på PWC gjort just en genomlysning på det stora sjukhuset om avvikelsehantering och personalens syn på det hela!!
Och hur tacksam är jag inte för all hjälp jag får av min syster när nu min högra arm inte alls vill vara med. Den gör ont mer eller mindre hela tiden. Det blir något bättre med smärtstillande och visst är det bättre nu jämfört med i fredags men det är jävligt tradigt och tröttande att ha ont och inte orka göra något då jag bara sover 2-3 timmar åt gången. Men inte hjälper det att klaga, eller jo det hjälper lite att ösa ur sig.
Är det någon som har lite extra energi över så skicka den gärna till mig, alla bidrag små som stora mottages tacksamt!
Jo, här kommer lite extra energi! Det här var ju riktigt, riktigt gott att höra :) Grattis!!
SvaraRaderaSjälvklart måste olyckan med röntgenbordet räknas som avvikelse. Annars går det ju inte att lyfta sig från "det var inte mitt fel" till "hur gick det?" och "förlåt så mycket" för att sedan kunna agera så att sådant inte kan hända igen. Tills vidare blir man väl tvungen att alltid ha ledsagare med vid vårdtillfällen för att undvika olyckor och för att säkerställa att man blir vettigt omhändertagen!? Förra inlägget var verkligen hemskt att läsa, men är mycket viktigt för det berör kärnan i de problem på sjukhusen som åtminstone jag själv kunnat iaktta som förälder till cancerpatient.
Hoppas det blir bättre, mycket bättre, framöver.