Allt har gått bra....

Nu är jag på dag 5 efter operationen och är uppe på benen igen. Kanske inte så kaxig, men jag är uppe!

Operationen gick bra och bägge tumörerna är nu borta! Härligt och där kan dom stanna - borta alltså och inte komma tillbaka någonsin. Tyvärr så kan dom det.

Ja, hur gick det då? Från själva operationen kommer jag inte ihåg någonting men enligt dom som var med så gick det väldigt bra. Tyvärr så fungerade inte den "ryggbedövningskatetern" man får insatt för att ha som smärtlindrande några dagar efteråt. Då fick jag istället en annan pump där jag själv skulle dosera med Morfin, och då visade det sig att det tålde jag inte. Morfinet alltså!! Usch och fy vad dålig jag blev. Hjärtklappning, hjärtrusning, det kändes som om huvudet skulle explodera, munnen var torr som fnöske, gastriten brände - magsyran letade sig upp genom hela matstrupen. Och så kom dom med tuggtabletter!! Då det inte fanns något flytande i förrådet. Jag var ju så torr i munnen att läpparna fastnade i tänderna, huvudet dunkade, det brände under huden och jag kände PANIK. Det enda jag ville var att få bort halsbrännan. Som tur var kom snälla syster I-L och susade ner till apoteket och köpte flytande magkatarrsmedicin. Den flaskan låg jag sen och sög på hela natten som en riktig nappflaska!

Så nu så parerar ja smärtorna med Panodil regelbundet och sprutor inemellan och då blir jag fortfarande illamående då alla dessa preparat innehåller någon form av Morfin. så då blir det en liten tablett mot illamåendet också. Det kommer ju lite hjärtklappning också och då är det bara till att skruva upp volymen på radion.

Sen så tar orken slut efter några vändor i korridoren och det är bara att försöka ta sig ner i sängen för en vila. Men se det är inte så enkelt som det låter! Trots att sängen går att vinkla i alla möjliga riktningar. Att först lägga överkroppen på sidan och hålla emot går väl an men sen så kommer de svåra momenten, att få upp bägge fötterna och rulla försiktigt över på rygg. Herre min skapare vad stel och orörlig jag är! Men det blir väl så när man är uppskuren ett kvarts varv runt kroppen. Nu kommer nästa men.. Det har blivit betydligt mycket bättre! Så snart är jag mitt vanliga oviga jag igen (hahahah).