tisdag 2 juli 2013

Själens återhämtning eller min egen röst

Igår/häromdagen skrev jag om kroppens återhämtning, men hur går det då med själen?
Hur återhämtar den sig efter en sådan här upplevelse?
Tiden läker alla sår?
Nej det gör den inte.
Det blir kanske lite lättare att tänka klart när man inte har ont precis överallt och är full av alla möjliga läkemedel, men tiden läker inte alla sår.
Vissa sår får inte ens en sårskorpa utan förblir öppna, länge......
Hur gör man då?

Jag har ju själv satt på mig en slags duktighetsmantel sen många år. Jag klarar mig alltid, inget nockar mig. Men det är så långt från sanningen man kan komma. Omgivningen har nog trott att inget kan såra mig att jag aldrig blir ledsen. Att det går bra att säga vad som helst till mig för jag tål ju det mesta. Det har varit många tunga stunder. Men en sak är jag väldigt bra på och det är att lägga olika saker bakom mig och resa mig igen och gå vidare, om än med en tagg i hjärtat.

Hur gör jag nu? 
Det vet jag inte riktigt. 
Jag vet inte i vilken riktning jag skall gå. 
Men jag känner starkt att det är något jag måste ändra på. 
Vad det är vet jag inte heller riktigt. 
Men jag tror starkt på att det visar sig om jag bara är lyhörd. 
Har ni några förslag? 
Skicka dom gärna till mig eller lägg dom som en kommentar här.

Min egen inre röst har varit tyst alldeles för länge nu. Visst har jag grubblat och prata med mig själv både när jag varit ledsen, rädd, glad, haft ont eller bara varit trött. Men min inre röst har varit tyst och låtit mig vila. Jag har haft få drömmar som jag kommer ihåg. Utan min inre röst så blir jag lite sänkt och det blir inga våldsamt stora känslosvängningar åt något håll. Det har det inte funnits kraft till. Det har varit väldigt skönt då under hela den här tiden det har varit svårt att koncentrera sig på någonting överhuvudtaget. Minnet har inte varit vad det brukar. Och att hålla igång ett samtal någon längre stund har varit mer än ansträngande. Så bloggen här har fått prata för mig istället. Väldigt skönt.

Tack för att ni "lyssnar".

Men nu behöver jag hitta min inre röst igen. Det är dags att börja leta.........

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar